Finkultur följt av ful(?)kultur? Mixat är bäst!
Nu är det ju final nr 4, melodifestivalen, ikväll. Snälla någon svara på hur Thorleifs har kommit med? Jag blir nästan lite rädd och vill absolut veta hur man tänkte här? Christer Björkman - svara! Han läser säkert min blogg.
Så, jag gillar Agnes. Hon är härlig helt enkelt och har en underbar röst. Fin låt, men jag tycker den är lite långsam. Tror det beror på att jag vill att schlager ska vara lite dunder, lite smash, liv och pamp. Men jag tror ändå på Agnes och hejar på henne.
Sen är jag supernyfiken på Malena Ernman. Pop & opera i samma låt. Spännande! Om någon ska lyckas med detta så är det hon. Jag gillar Malena. Väldigt skön personlighet och superkarisma.
Och så har vi Sara. Dawn Finer alltså. Hon är också en favvo, men hennes låt känns lite soft. Nu har jag ju bara lyssnat på fuskminuten, så visst. Men jag tror det är tjejernas final denna gång. Definitivt är det två bidrag av tjejer som går vidare.
Men Anna Sahlene och Maria Haukaas Storeng - vilken bottenlåt! Båda bra sångerskor, fast jag tycker det är en pinsam låt. Pinsam!
Let's se what happens!
Jag minns med värme
Idag är Olles dag. Som så många andra har varit.
Men idag går mina tankar, min värme och många minnen
till en man och familjemedlem som inte längre finns ibland oss.
Idag minns vi Olle och begravning äger rum i Lidingö kyrka.
Jag går dit nu. Mina känslor är blandade, delvis fasa men
samtidigt vördnad och stor kärlek.
Tack för alla vackra minnen. Ödmjuka samtal och en närvaro sällan skådad.
Du kommer att fattas mig, men jag är glad över att du slapp bli sjuk. Det är
skönt att veta att du inte plågades under din sista tid och jag hoppas att
du på något sätt, någonstans ser och hör vår kärlek.
Det kom bara alldeles för plötsligt. För tidigt försvann du. Vi saknar dig.
Till minne av Olle Etzén
"Vi är ett proffesionelt företag som..." - eller hur?
I stället sprider sig kalla kårar längs nacken, svettpärlor träder fram på smalbenen, öronen blir röda och varma, och min egen illusion, i mitt eget huvud av hur jag ser ut just nu - är en exakt kopia tagen ur en Kalle Ankatidning när Krösus Sork sväljer en cigarr och röken puffar ut genom öronen. Eller det kanske inte alls var Kalle Anka - vilken tidning var det? Bamse? Krösus Sork...jag hade helt glömt bort figuren tills nu. För nu är jag så som han tecknades...det ryker ur mina rödblossande öron. Så får det inte gå till! Det går bara inte att skriva att man har ett professionellt köksteam på följande sätt:
"Ett proffesionelt köks team gör att besöket blir en dröm. Servitris och köks personalen...." där orkar jag inte mer, jag kommer att få allergiska utslag och inte kunna göra mitt jobb imorgon om jag fortsätter läsa. Men i smyg gör jag det ändå. Och jag gör en lista på vad som måste ändras. För jag känner ägaren. Jag har jobbat där. Och därför tillåter jag inte att stället exponeras med dessa ord. Att det sedan blandas friskt med stora bokstäver i början av en rätt, med små gör mig bara mer ettrig. Jo - precis - ettrig blir jag av sådana här saker. Men jag ska rapportera. Språkpolis? Näe - men i bland måste jag, om mitt hjärta finns med i bilden och med den drabbade. Så är det nu.
Stängda dörrar för positivt energiflöde
Feng shui handlar om den osynliga energi som finns i all materia, och de vägar som denna energi tar. Att inreda för god feng shui innebär att skapa rum som balanserar de fem grundenergier som universum enligt feng shui består av.
Feng Shui, Wikipedia:
Fengshui eller feng shui, feng shuei (kinesiska: 风水, "vind och vatten", pinyin: fengshui eller fēng shuǐ; uttalat /ˌfʌŋˈʃweɪ/), även kallat geomantik är en mycket gammal, ursprungligen kinesisk pseudovetenskap som fortfarande används av vissa för att bestämma var och hur hus bör byggas och inredas för att dra nytta av och inte komma i konflikt med olika postulerade "energiflöden".
Fengshui bygger i stor utsträckning på läran om de fem elementen och tankar om qi, en kraft som ofta översätts till "livsenergi" och som, enligt de som tror på dess existen, finns både i människor, djur och naturen. Dessa tankar kopplas ofta ihop med daoism.
De sista årtiondena har fengshui blivit allt populärare även i länder som Sverige, men till skillnad från exempelvis Kina, Hongkong och Taiwan används här tekniken i huvudsak för heminredning och tas vanligen inte på fullt samma allvar som i sitt hemland.
Kreativ helg
Åh vilken härlig helg jag har haft. Trots att jag har varit ensam - eller kanske just därför?
Tog det skönt och lugnt i fredags. Drack ett glas gott vitt vin efter att ha hämtat tyger som jag skulle sätta klorna i under helgen. Bestämde mig för att helgen börjar på lördag och mitt projekt var att sy.
Och det gjorde jag. En klänning och en kjol av en gardin som ändå inte passade i min lägenhet. Volanger på båda och riktigt fylliga blev de. Dra på trissor - jag skapade något bärbart! Och i all hast blev det en blomma för hårspännet också.
Var klar runt tolv på lördagskvällen, och hade under kvällen hunnit med att snegla in både Edward Blom - Mellan skål och vägg, och Melodifestivalen. Stor eloge till Edward, men festivlalen var ingen höjdare. E.M.D var bra, men ett givet kort redan från start. Ja, ja - tolv var jag nöjd och klar och kände mig lite ensam och alldeles för pigg.
Drog ner till the Doors och tog en öl med Petter och säkrade söndagens projekt - flytta möbler och annat tjafs från jobbet hem till lyan.
Tack Petter med vän för all hjälp! Vad gjorde man utan hjärtansvärda vänner?!
Idag har jag förgyllt J:s soffa med nya fina kuddöverdrag i oliv/lime-gröna skapelser. Får se om de får stanna, eller om jag drar hem dem till byn. Same, same - but different...Jag får avnjuta de pluffsiga i vilket fall. Fint!
Känner mig helnöjd och kommer att dansa till jobbet i morgon. Konstigt vilken energi man kan få av att ägna sigåt något självbekräftande och skapande!
E.M.D & Velvet går vidare
Sen vet ju jag också att man aldrig kan vara säker...
Hur ser man till att inte bli kär?
Lillkillen är så lik min bror så det är sjukt! Tänker så klart på foton jag har sett, jag levde inte när han var så liten...Idag chattade jag med en vän. En ständig singel runt 40. Han hatar så mycket att bli sårad att han ser till att inte bli kär. Hur gör man när man ser till att inte bli kär? Enligt mina erfarenheter är det något man bara blir. Vare sig man vill eller inte. Jag har nämligen blivit det vid ett tillfälle när jag absolut inte välkomnade det. Gick ju som det gick i slutändan, men ändå - det är inget man styr över. Kanske om man transformerar sig till en isbit, men jag tror att livet blir ganska tråkigt då. Hoppas han kommer till insikt och lägger ner garden. Kan verkligen se en helt ny kille kliva fram, för
det märks ganska tydligt att han spärrar sig själv. Hoppas.
Jag känner på mig att han är en jättefin kille innerst inne och tycker bestämt att han slösar bort sitt liv med en här fixa idén.
Släpp det hörru, börja leva!
Akutröksugen - tack Johan!
Slutade röka för 4 veckor sedan. Hade tänkt på det länge och rökte väl inte så särskilt mycket vanliga veckodagar. Men jag är en vanemänniska och lämnade alltid lägenheten på samma sätt; stannade upp på trappen utanför porten och rökte en cigg på väg till tunnelbanan. Sen blev det inte mer förrän jag gick från jobbet, och sen kanske en senare på kvällen. Sommaren var värre, då är jag ute mycket mer och rökte när jag inte hade något bättre för mig. Så suget sätter in just då. När jag släppt dörren och porten slår igen. Det tar typ 3 min till tunnelbanan, så det går över ganska fort. Men ikväll. Två glas vin och ensam hemma. Men jag har kommit så långt att om jag hade tagit en cigg så hade jag varit tvungen att berätta nederlaget för 1. Jakob, 2. mamma, 3. Andersson som jag har slagit vad med och dessutom skulle behöva betala pengar till.
I min vånda kände jag i alla fall att jag var tvungen att snacka med någon. Kollade till och med sluta-röka-linjen och tänkte att det kan vara kul att ringa dit och höra vad de säger. Men hör och häpna - de har öppet till 18.00 vardagar och var inte tillgängliga. Klockan var halv 12 och då är det inte ok att ringa runt...Kollade med Sammi, och vännen gav mig några uppmuntrande ord halvt sovande. Tack Sammi! Men jag var fortfarande sugen.
Facebook! Ja men visst - kollade vilka som var online och haffade Johan. Några korta uppmuntrande ord, men det som gjorde det var den trevliga konversationen som uppstod. Hade kanske inte alls börjat chatta med honom om jag inte haft någon direkt anledning. Men det blev ett trevligt samtal och nu känner jag mig stark igen.
Dock, vänner - jag hade inte rökt en cigg även om jag inte fått tag på nån som gav mig cred. Inte. Jag har kommit så pass långt att mitt samvete gnager. Jag vet att jag inte vill och jag gör det inte. Men det hjälper att konversera. Det hjälper och jag är glad att jag har fina vänner. Men det viktiga - känner mig stark i detta beslut, men är medveten om svaga stunder. Svaga stunder som jag tar mig igenom. Slutrökt helt enkelt. Ellinor fixade det. Jag fixar det. För jag har bestämt mig.
Fint, va?! Tack Johan!
Dumma mamma...
När jag tänker efter - manipulerades till att undvika.
1. I trean skulle man börja i musikskolan. Mamma ville att jag skulle spela fiol. För det gjorde bara de som var riktigt musikaliska. Jag ville spela tvärflöjt. För jag hade sett på TV hur romantiskt det var att gå ut i naturen, slå sig ner i en glänta och trudelutta på pinnen. Det antogs bara tre tvärflöjtselever per år. "Det är jättesvårt att komma med, det är bättre du väljer något annat" sa samma mamma. Samma mamma som propsade på att jag var übermusikalisk och därför skulle spela fiol. Jag började spela klarinett.
2. Jag tyckte tennis var tufft. Särskilt tjejer som spelade tennis - det var tufft. "Det är för tungt för dig. Usch för tennis", sa min mamma. Jag vann klubbmästerskap i bordtennis istället. Efter ett år i klubben. Fasiken vilket ess jag kanske hade blivit i tennis.
Undrar vad som skulle hända om jag tog i tu med dessa traumatiska spärrar som eventuellt uppstod...om jag lärde mig flöjta och om jag anmälde mig till en tenniskurs. Jag låg ju faktiskt i ganska hårt med tennistränaren (ni vet det lilla plast-t-fatet med en gummilina och tennisboll som man spelade mot sig själv med).
Det är ju fortfarande jättejobbigt att äta pinnglass för träpinnen påminner om munstyckena på klarinetten som man var tvungen att sutta på varje gång man skulle montera ihop djävulskapet (läs klarinetten).
Det skulle till exempel vara skönt att kunna göra utan att få rysningar...äta pinnglass alltså.
Är inte alla dagar speciella för dem man älskar?
Alla dagar är speciella för dem man bryr sig om, vad fruktansvärt det vore annars? Som så många andra så uppskattar jag mer om någon visar mig uppskattning när jag minst förväntar mig det. Nu känns det som att man ska köpa saker för att någon annan har bestämt att man ska det just den här dagen. Och tänk om man glömmer bort! iiihhh!! Hur man nu skulle kunna göra det - då krävs det att man lever i sin alldeles egna lilla bubbla. För vi har väl matats med hjärtan och blommor i alla tänkbara former de senaste två veckorna.
Så alla kära vänner - jag hoppas ni förstår att ni är mig nära alla dagar, om än mer vissa än andra. Självklart får man göra som man vill och jag förstår de som tar tillfället att stanna upp och tänka efter. Mitt tips till dem är ändå - kärlek bör
spridas när det känns från hjärtat. Hur mycket är det värt när någon annan har bestämt att det ska göras just idag? Tänk vilken mardröm att vara tillsammans med någon som kanske just bara, en enda gång om året, bjöd ut dig på middag eller gav dig en blomma? I alla fall om det inträffade på Alla hjärtans dag. Hade jag tyckt i alla fall. Melodifestival 2
Jennifer Brown
Hört förut. Intetsägande, men ganska vacker powerballad. För vanlig, varken bra eller dålig.
Lili & Susie
Bättre än förväntat. En melodiös 90-talsdiscodänga. Skön men lite lam. Lili är snyggare än jag minns henne. Känner igen deras sound och det är inte utan att jag dras in i nostalgin och blickar tillbaka på en spelning de hade på Piraten - Sveriges äldsta (då fortfarande säkert sunkigaste) discotek som ligger i Karlskrona i en källare på en bakgata. Det var onsdag - alla värnpliktigas festkväll, och de enda tjejerna på stället var jag och min syster. Vi stod längst fram - bra påhejade av alla rakade festprissar. Blev faktiskt tillfrågade om att komma upp och köra eftersom vi kunde alla texter till precis alla låtar. Varför fegade vi?
Markoolio
Sjunger inte helt illa. Som en soft, ödmjuk Magnus Uggla. Håller inte i detta sammanhang, men kommer säkerligen att synas på topplistorna. Jag gillar faktiskt låten och Markoolio har vuxit. Folk gillar killen.
Amy Diamond
Mer disco - wow oh oh oh...Inte särskilt catchig. Inte dålig. Inte jättebra. Medelmåttig. Känns väldigt städad och proper.
H.E.A.T
Rocken har äntrat Melodifestivalen sen Finland vann. Här har vi äkta pudelrock men nothing special, babe...Tror dock att folk vill ha lite tryck, och bland kvällens tävlande finns inte så mycket mer än detta av den varan.
Lasse Lindh & Bandet
Håkan Hellström-inspirerad göteborgspop. Väldigt härmigt faktiskt. Fast de kommer så klart inte från Götet. "Som att åka tåg" säger sångaren när SVT intervjuar dem. Ja - ungefär så...Men Håkan är ju omåttligt populär så Lasse och grabbarna kanske har en chans ändå. Men jag säger nej.
Måns Zelmerlöw
Är tydligen bettad som vinnare. Höga krav är inte alltid bra och jag är inte övertygad. Disco igen. rullar på, men ännu en ganska tam låt. Måns är absolut bra och ser bra ut på scen. Han kan dansa och får säkert med sig svenska folket - poppis som han är. Ska bli intressant att höra hela låten. Kan göra att jag kanske gillar den ändå.
Cookies n Beans
Årets tjo ho! Sveriges bästa på länge! Personliga röster. Oföklarlig känsla. Dolly Parton-vibrato från Linda Ström. Otroligt bra. Vill höra mer! Och det gör ni på www.myspace.com/cookiesnbeans. Kanske inte Melodifestivalvinnare, men en klar favorit ändå. Första låten som berör och känns äkta. Hoppas hoppas att folk vågar. Cookies n Beans ska gå vidare. Kan man vara för bra för Melodifestivalen? Heja Cookies n Beans.
Jonathan Fagerlund
Sjunger killen surt? Tevlig melodi. Glad och ganska svängig. Men refrängen har vi hört förut. Det finns en story, men igen - rätt trist. Riktig schlagerlåt, men för dåligt och instabilt. Jonathan får repa mer. En av årets doldisar - eller vet någon var han kom ifrån? Kan gå hem hos folket. Hoppas inte.
Förra veckan fick jag rätt i att Emilia skulle gå vidare. Denna gången tycker jag själv att Cookies n Beans och Måns Zelmerlöw ska gå vidare. När det gäller hur jag tror att det verkligen kommer att bli får jag tänka om lite. Jag är ju varken juryn eller svenska folket, och reglerna har jag inte heller riktigt förstått mig på. Jag tror att Måns är så populär att han vinner mycket på det och det känns som ett säkert kort. Sen är det svårt. Amy, Jennifer och Lili & Susie ligger så nära varandra genremässigt att det kan bli vem som helst av dem. Jag gillar Jonathans låt. Synd att han är för dålig. Men melodin är catchig och den kan absolut gå hem. Så om jag måste gissa två - Måns och Jonathan då, fast jag får allergiska utslag bara av tanken av att se honom på stora scenen i Eurovision...
Mjuk men mör efter spavisit
Idag har Jakob och jag varit på Spa på Roslagsgatan. Vi låg i varsitt badkar med bubbel och skum efter att ha fått välja vilken typ av effekt vi ville få ut av badet. Jakob ville bli pigg och få energi, jag valde en utrensande variant. Eftersom jag nu har varit rökfri i fyra veckor så tänkte jag att en sådan kur kunde passa fint, som en extra push att få ut lite extra skit ur kroppen. Det var alldeles underbart och nu är vi båda mjuka som bebisar i huden. Vi fick ansiktsmassage och ansiktsmask och badkaren hade inbyggd massage som avslutade behandlingen. Oj så skönt det var, men nu några timmar senare känner jag mig ganska färdig. Mjuk men mör kan man säga. Kommit till insikt - agerar inom kort...
Så vad jag menar är att man faktiskt kan välja hur man vill leva sitt liv. Hur man vill ha det. Jag var på semester. En välbehövd paus från all stress och en möjlighet att sänka hastigheten från 240 till 100. Det är lätt att man kraschar då för man är så van vid att köra på i full speed. Det är svårt att koppla läget när man är van att öka takten och stänga saker ute just på grund av att man vet att det bara funkar så länge man just gör det - kör på.
Många "man" där. Jag vet att jag behövde semester. Jag vet att det är jobbigt att sakta ner. Jag vet att jag kan må ganska bra av att stänga av vissa funktioner. Att inte lyssna på signaler. Att bara köra på.
Så min första semesterdag, som inte alls var särskilt varm, utan mer halvljummen, som en chock. Ska jag vara här utan att göra någonting förutom att umgås med min fantastiska syster och hennes familj (eh? jo, så tänkte jag fast det är det bästa jag vet och det var därför jag var där). För hur umgås man? Det gör jag inte så mycket hemma. Jo - på helgerna. Då träffar jag vänner. Och umgås. Eller? Umgås? Vi äter gott och dricker gott. Men umgås - på riktigt? Det var första dan.
Jag kan säga att tre veckor flög bort. Jag hann med att tänka ganska mycket. Ni som känner mig vet att jag tänker ganska koncentrerat i high speed när det finns tillfälle. Så mycket att jag själv tror att det måste skada mina hjärnceller på något sätt - med så hög belastning under så kort tid, så borde mina tankeceller defintitivt, av överbelastning, säcka ihop.
Men jag tror att jag kom fram till något ganska sunt. För mig i alla fall.
1. Hur lever vi? Hur lever jag? Förresten - skit i hur andra lever - det är upp till dem. Hur lever jag? Som jag vill eller som samhället förväntar sig?
2. Mår jag bra? Kan jag må bättre? Eftersom jag kryper in i ett skal mellan oktober och april, så kan det faktiskt tänkas att jag hade mått bättre med någorlunda högre temperatur året om. Som om jag inte redan visste det...
3. Jobbar jag med det jag vill? Ja. Jobbar jag där jag vill? Ja, så länge det är vår och sommar. Nej, om det är kallt.
4. Finns det möjlighet för mig att förverkliga det jag egentligen vill? Ja - kör på!
Summering: Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag borde lära mig mer av för att kunna fullfölja mina drömmar. Jag vet vad jag gillar och jag vet vad jag saknar. Det är flera saker som spelar in för att jag verkligen ska känna att saker är på bästa sätt. Och bästa sätt är det jag själv bestämmer är bäst för mig. Just nu men också i längden.
Varför inbilla mig att andra har råd och tips att ge mig när jag sitter på svaren själv? Ska det vara så svårt att lita på sina egna resonemang? Så - gör det då! Gör det!
Jag älskar
i mitt hjärta. Det finns de som aldrig får älska. Stackars dem.
Om jag kunde, skulle jag ge det till alla runt omkring mig. Kärlek.
Förmågan att älska. Om jag kunde. Om jag bara kunde...
Alla har ett val...
Där är allting så annorlunda. Allt är lungt. Samtidigt så händer det så mycket. Alla håller ihop. Fast klart. Mycket skitsnack på samma gång. Men alla är glada. Alla är vänliga. Och lyckliga. Tillsammans.I samhället, i landet som lever sitt eget liv.
Långt bortom den värld jag lever i. Som är hetsig och snabb. Med krav om pengar för välstånd. Med krav om status och framgång. För lycka. Vems? Mätt i vems mått då? Inte deras.
I samhället, i landet som lever sitt eget liv.
Isolerat från vår värld. Där mår de bra. För de lever och njuter. Hela tiden. Det genomsyrar allt. Hela deras liv. De har valt. Långt borta från vad jag är van vid.
I samhället, i landet som lever sitt eget liv.
Man kan faktiskt välja. Alla kan välja. Vad väljer jag?
