Dumma mamma...
Som liten fanns det saker jag inte fick göra. Eller starkt avråddes ifrån.
När jag tänker efter - manipulerades till att undvika.
1. I trean skulle man börja i musikskolan. Mamma ville att jag skulle spela fiol. För det gjorde bara de som var riktigt musikaliska. Jag ville spela tvärflöjt. För jag hade sett på TV hur romantiskt det var att gå ut i naturen, slå sig ner i en glänta och trudelutta på pinnen. Det antogs bara tre tvärflöjtselever per år. "Det är jättesvårt att komma med, det är bättre du väljer något annat" sa samma mamma. Samma mamma som propsade på att jag var übermusikalisk och därför skulle spela fiol. Jag började spela klarinett.
2. Jag tyckte tennis var tufft. Särskilt tjejer som spelade tennis - det var tufft. "Det är för tungt för dig. Usch för tennis", sa min mamma. Jag vann klubbmästerskap i bordtennis istället. Efter ett år i klubben. Fasiken vilket ess jag kanske hade blivit i tennis.
Undrar vad som skulle hända om jag tog i tu med dessa traumatiska spärrar som eventuellt uppstod...om jag lärde mig flöjta och om jag anmälde mig till en tenniskurs. Jag låg ju faktiskt i ganska hårt med tennistränaren (ni vet det lilla plast-t-fatet med en gummilina och tennisboll som man spelade mot sig själv med).
Det är ju fortfarande jättejobbigt att äta pinnglass för träpinnen påminner om munstyckena på klarinetten som man var tvungen att sutta på varje gång man skulle montera ihop djävulskapet (läs klarinetten).
Det skulle till exempel vara skönt att kunna göra utan att få rysningar...äta pinnglass alltså.
När jag tänker efter - manipulerades till att undvika.
1. I trean skulle man börja i musikskolan. Mamma ville att jag skulle spela fiol. För det gjorde bara de som var riktigt musikaliska. Jag ville spela tvärflöjt. För jag hade sett på TV hur romantiskt det var att gå ut i naturen, slå sig ner i en glänta och trudelutta på pinnen. Det antogs bara tre tvärflöjtselever per år. "Det är jättesvårt att komma med, det är bättre du väljer något annat" sa samma mamma. Samma mamma som propsade på att jag var übermusikalisk och därför skulle spela fiol. Jag började spela klarinett.
2. Jag tyckte tennis var tufft. Särskilt tjejer som spelade tennis - det var tufft. "Det är för tungt för dig. Usch för tennis", sa min mamma. Jag vann klubbmästerskap i bordtennis istället. Efter ett år i klubben. Fasiken vilket ess jag kanske hade blivit i tennis.
Undrar vad som skulle hända om jag tog i tu med dessa traumatiska spärrar som eventuellt uppstod...om jag lärde mig flöjta och om jag anmälde mig till en tenniskurs. Jag låg ju faktiskt i ganska hårt med tennistränaren (ni vet det lilla plast-t-fatet med en gummilina och tennisboll som man spelade mot sig själv med).
Det är ju fortfarande jättejobbigt att äta pinnglass för träpinnen påminner om munstyckena på klarinetten som man var tvungen att sutta på varje gång man skulle montera ihop djävulskapet (läs klarinetten).
Det skulle till exempel vara skönt att kunna göra utan att få rysningar...äta pinnglass alltså.
Kommentarer
Trackback
