Overkliga verklighet
Vaknade i morse och visste inte om jag befann mig i en dröm. Kanske jag under natten sökt mig till någon annan sorts dvala. Verkligheten dunkade i mitt huvud och samtidigt som jag frös under täcket så svettades jag. Allt snurrade. Jag hörde mobilalarmet långt borta. Det kom närmre. Jag valde att snooza. Jag blev allt mer närvarande. Medveten om att verkligheten hade blivit en annan. Världen ser inte längre ut som den gjorde nyss.
Overkliga verklighet. En skarp omvändning. En u-sväng skarpare än rakt bakåtbackning i full fräs. Så kanske man inte kan säga. Fast jo – jag gjorde ju det nyss. Och för mig är förklaringen solklar. En racerbackning är inte i närheten av den vändning mitt liv har tagit. Trasig och förvirrat oklar väljer jag att ligga kvar. Förnekar, men det håller inte. Min kropp är tung men jag tar mig upp ur sängen och in i duschen. Känns bättre? Nej.
Trycker i lurarna i öronen på väg ner till bussen. Stänger av och undrar hur jag ska ta mig igenom arbetsdagen. Avstängt läge. Känns inte som att det kommer att fungera. För det är en del som jag inte kan stänga av. Som påminner mig och inte låter mig förvrida bilden av min overkliga verklighet. Jag andas sorg, totalt förkrossad. En släng av panik infinner sig och speglar gårdagen. Om jag hade haft en gloria så hade den avgett en doft av torkade tårar. Och längs kinderna strömmar de bara jag låter mina tankar vidga sig något. Men det får räcka med mitt inre. Idag ska jag inte låta det bli något mer.
Jag stänger av det som går att stänga av – resten får jag ta hand om senare.
