Posttraumatisk stress?
Posttraumatisk stress. Det låter så otroligt allvarligt. Men det är konstigt hur vanligt det är.
I simpel form känner vi väl alla till det här med att vi blir sjuka på vår första semesterdag, när vi väl kan slappna av och vet att vi är lediga från allt jobb i fyra till fem veckor framöver.
Eller att man kör på och det funkar fint, tills det blir en lucka och man får andas och plötsligt märker att det här inte funkar alls...
Men när det händer på riktigt. När man kör på i en något högre växel. Då blir det inte bara en influensa på första semesterdagen eller en förkylning som vägrar ge med sig. Då blir det känslostormar som är svåra att tackla eller andra mentala kedjor som sätts igång.
Varför ska det vara så svårt att lyssna på det som kommer från ens inre? Som man borde höra allra först.
Som man borde höra allra tydligast?
I simpel form känner vi väl alla till det här med att vi blir sjuka på vår första semesterdag, när vi väl kan slappna av och vet att vi är lediga från allt jobb i fyra till fem veckor framöver.
Eller att man kör på och det funkar fint, tills det blir en lucka och man får andas och plötsligt märker att det här inte funkar alls...
Men när det händer på riktigt. När man kör på i en något högre växel. Då blir det inte bara en influensa på första semesterdagen eller en förkylning som vägrar ge med sig. Då blir det känslostormar som är svåra att tackla eller andra mentala kedjor som sätts igång.
Varför ska det vara så svårt att lyssna på det som kommer från ens inre? Som man borde höra allra först.
Som man borde höra allra tydligast?
Kommentarer
Trackback
