Vem räknar får now adays anyway?
Hela mitt badrum är en dusch. Eller så är min dusch ett helt badrum.
Ett slags kombiutrymme på samma sätt som hela min lägenhet bara är ett rum, eller mitt enda rum är hela min lägenhet. Fast jag bor ju på tre ställen. Hos mig, på jobbet och hos J. Sen har jag 80 procent av mitt bohag på ett magasin i Karlskrona, så det bli ju egentligen fyra ställen. Och sen har jag alla funderingar och sorteringen av tankar inuti mitt huvud, så lite halvt abstrakt kan det tänkas bli fem. Och inte att förglömma dit jag går för tystnad och vila - i mitt hjärta bor jag i högsta grad, så det får väl bli sex ställen då. Ja, det blir bra. Nu känner jag mig nöjd. På sex ställen bor jag och det är ett j-kla kånkande mellan de alla. Så bra - lite träning av bara farten...
Saknar stillheten. Längtar efter tystnad. Som på morgonen, tidigt. Helst sommartid. Bara tanken av att hoppa i en eka före frukost, innan dimman lättat från havsytan. När det doftar sjögräs och vass och ingen människa har vaknat mer än jag. Gud vad jag längtar efter att bara få lyssna. Och lyssna. Och inte höra någonting. Mer än måsar och kluck kluck och knirr knarr från årorna. Eller från klykorna som årorna vilar i, vad de nu heter igen - det glömmer jag alltid...
Det får bli kvällens mantra. Vem räknar får now adays anyway?
Tacka vet jag tystnad. Som rullar. Likt vågor. I ett.
Ett slags kombiutrymme på samma sätt som hela min lägenhet bara är ett rum, eller mitt enda rum är hela min lägenhet. Fast jag bor ju på tre ställen. Hos mig, på jobbet och hos J. Sen har jag 80 procent av mitt bohag på ett magasin i Karlskrona, så det bli ju egentligen fyra ställen. Och sen har jag alla funderingar och sorteringen av tankar inuti mitt huvud, så lite halvt abstrakt kan det tänkas bli fem. Och inte att förglömma dit jag går för tystnad och vila - i mitt hjärta bor jag i högsta grad, så det får väl bli sex ställen då. Ja, det blir bra. Nu känner jag mig nöjd. På sex ställen bor jag och det är ett j-kla kånkande mellan de alla. Så bra - lite träning av bara farten...
Saknar stillheten. Längtar efter tystnad. Som på morgonen, tidigt. Helst sommartid. Bara tanken av att hoppa i en eka före frukost, innan dimman lättat från havsytan. När det doftar sjögräs och vass och ingen människa har vaknat mer än jag. Gud vad jag längtar efter att bara få lyssna. Och lyssna. Och inte höra någonting. Mer än måsar och kluck kluck och knirr knarr från årorna. Eller från klykorna som årorna vilar i, vad de nu heter igen - det glömmer jag alltid...
Det får bli kvällens mantra. Vem räknar får now adays anyway?
Tacka vet jag tystnad. Som rullar. Likt vågor. I ett.
Kommentarer
Trackback
