Allt njutbart förvandlas till stress

Nu är det vår. Ni kanske har hört fler personer kommentera just detta. Att nu är det verkligen vår. För vissa beror det på att solen äntligen värmer oss med sina strålar och temperaturen letar sig över 10 grader. Att krokusen kommer fram och att uteserveringarna öppnar. Ja, det har de ju inte gjort i den stad jag kommer ifrån, men i Sthlm är det så. Lite värme och vips så ska alla sitta ute. Många kämpar hela året om, för de har ju årstillstånd! Där kan man sitta ute hela året! Hu! Verkligen.

Jag tycker det är jobbigt när uteserveringarna öppnar. Vilken otrolig hysteri. Jag reagerar på samma sätt som när jag slutade träna gruppträning på SATS. Jag slutade gå på Boxersize, fast det var det roligaste och det bästa jag gjort på länge. Just för att det var sån stress i att få en plats. Om du inte var där femton min innan det började, fick du ingen plats. För de tog bara in ett visst antal. Ett alldeles för högt antal dessutom. Men ändå var det ett stressfyllt moment som förstörde hela träningspasset för mig. Sen när jag väl stod där, så lade jag mer energi på att se till att grannarna inte trampade mig på fötterna, för om de gjorde det samtidigt som min kropp var på väg någon annanstans, så skulle det leda till skada. En vrickad fot, eller en sträckning i vaden, eller att jag råkade smälla till någon för att jag fick obalans även om jag hade måttat i luften.

På samma sätt stressar det mig med vackert vårväder. Alla vill njuta av solen på en uteserverig med en öl el ngt annat. Det går inte att bara slinka in och få en fin plats i solen, utan man ska helst vara där före en viss tid för att vara säker på att få en bra stol. Och det är fortfarande för kallt för att sitta på ett skuggigt ställe, så det är inget alternativ. Kom i tid eller leta vidare. Stress! Detta kommer att liksom gymstressen ledde mig ut i joggingspåret, leda mig till parker och balkonger.

Bra för plånboken, men trist just för att det finns en stor charm i att sitta en söndagseftermiddag och dricka ett par goda öl i solen, gå hem o fixa middag och bli så där nöjd och solrosig om kinderna. På vårkanten. Det hör till. Men gud vilken stress!

Så vänner - vi ses i parken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0